“En ärbar delegation av tyska atleter” : Problematiken om ett tyskt deltagande på de olympiska spelen 1896 och Willibald Gebhardts inverkan i konfliktlösningen

De första olympiska spelen i modern tid, år 1896 i Aten, drabbades ur ett tyskt perspektiv av politiska frågor som framför allt representerades av konflikten mellan de tyska gymnasterna och olympiadens förespråkare. Syftet med den föreliggande uppsatsen är att belysa problematiken om ett tyskt deltagande i Aten 1896 mellan åren 1894 och 1896, en tidsperiod då de olympiska spelen var på väg att återupptas, genom att besvara följande frågor: Vilka förutsättningar ledde till att de olympiska spelen återupptogs 1896? Vilka anledningar låg till grund för att Tysklands deltagande i Aten tidvis var svårt att föreställa sig, och vilka ansträngningar krävdes för att Tyskland slutligen skulle komma att delta? Undersökningens fokus ligger, vid sidan av olympiadens grundare Pierre de Coubertin, på Willibald Gebhardt, chef de mission för det tyska laget 1896. Både Coubertins och Gebhardts inverkan i processerna för att återuppta de olympiska spelen och att lösa mångtaliga utrikes- och inrikespolitiska konflikter undersöks med hjälp av en sociokulturell teori av Pierre Bourdieu. Bourdieus habitusteori bildar grunden för analysen av Coubertins och Gebhardts bevekelsegrunder för ett engagemang inom den nya olympiska rörelsen. Vid sidan av sekundärlitteraturen om OS 1896 används också ett större antal primärkällor, bland annat av Gebhardt själv och Pierre de Coubertin, vilka behandlar de olika konflikter som uppstod i samband med ett tyskt deltagande. Den föreliggande undersökningens resultat visar att Gebhardts inverkan kan betecknas som avgörande för olympiadens framgångar i allmänhet och ett tyskt deltagande i Aten 1896 i synnerhet och rättfärdigar att beteckna Gebhardt som sakförare av den olympiska idéen i Tyskland i slutet av 1800-talet.